Jordbruksarealen har minskat stadigt i alla västländer under de senaste årtiondena, och samma trend syns också i Finland. Hos oss är odlingsmarken i proportion till landets totala areal redan från tidigare väldigt liten jämfört med andra europeiska länder.
Endast cirka 6,47 procent av Finlands areal är odlingsmark.
Ekonomie magister Lilli Uotilas pro gradu-avhandling visar på en mycket stark koppling mellan befolkningstillväxten i städerna och minskningen av odlingsmark.
- Urbaniseringen förklarar över 90 procent av minskningen av odlingsmark över tid, berättar Uotila.
Förändringarna sker typiskt sett i stadens randområden där trycket att bygga riktas mot åkrar på grund av bra tillgänglighet, förväntad värdehöjning av marken samt utökad infrastruktur.
Kommunen spelar en central roll
Eftersom kommunerna i Finland har monopol på planläggning spelar de en central roll i omställning av markens användningsändamål.
- Utan kommunernas godkännande kan odlingsmark inte omställas till andra användningsändamål. I praktiken är kommunens tjänstemän och politiska beslutsfattare i nyckelposition då det gäller att bespara odlingsmarker eller permanent omställa deras användning till något annat.
Uotila beklagar sig över att den allmänna diskussionen och forskningen i Finland kring problem gällande minskad odlingsmark är så marginell jämfört med våra grannländer Sverige och Danmark.
För jordägaren är situationen problematisk.
- Jordägarens rättsskydd är betydligt sämre i Finland än i många andra länder. Om kommunen beslutar att planlägga åkermarken till exempelvis ett bostadsområde, kan den göra det genom tvångsinlösen. Köp som gjorts genom tvångsinlösen motsvarar sällan markens verkliga värde.
Även om ändringen av markanvändning ofta ses som en naturlig följd av ekonomisk tillväxt och urbanisering, är omställning av odlingsmark speciellt betydande, eftersom man då oåterkalleligt förlorar begränsade naturresurser. När åkern en gång omställts till ett industriområde, till exempel, är det högst osannolikt att den återställs till åker.
- Odlingsmark är inte bara grunden för försörjningsberedskapen och landets självförsörjning. Den är även kopplad till att bevara kulturlandskap, stöda naturens mångfald samt ekosystemtjänster.
Uotila berättar att det till exempel i Sverige går att skydda odlingsmarker, vilket gör att man kan spara kulturhistoriskt, ekologiskt eller landskapsmässigt betydelsefulla åkermarker för kommande generationer, även om trycket på att omställa dem skulle vara stort.
En pågående process
Lilli Uotila undersökte också i sin avhandling hur mycket odlingsmarken kommer att minska i framtiden. Utredningen baserade sig på data som innefattade mängden odlingsmark i Finland mätt i hektar sedan 1960-talet.
Enligt prognoserna kan odlingsmarken komma att minska årligen med cirka 6 000–8 000 hektar.
- De största förlusterna riktas mot historiskt betydelsefulla jordbruksområden, så som Nyland, Egentliga Finland och Birkaland. På dessa områden finns en kombination av kulturhistoriskt värdefulla och bördiga åkrar, rika kulturlandskap och en stark urbanisering, vilket gör dem känsliga för planbeslut som favoriserar byggnation.
En oåterkallelig process
Omställning av odlingsmark innebär att man permanent ändrar mark som odlats, t.ex. åkrar, betesmarker och ängar, till annat än jordbrukssyfte, och då oftast till bostadsområden, infrastruktur eller industriområden.
I Finland sker denna process genom planering och planbeslut av den officiella markanvändningen, dvs. odlingsmarker kan inte omställas utan kommunens godkännande.