Klimatförändringen, den geopolitiska osäkerheten och konsumenternas ändrade beteende omformar den globala matkedjan snabbare än på länge. Just nu måste vi hålla huvudet kallt och behålla förmågan att se bortom horisonten.
Text: Kimmo Collander
Foto: Kalle Virtanen
Jukka Kola, professor emeritus inom jordbrukspolitik samt universitetets rektor emeritus, anser att man alltför ofta stampar omkring i dagens frågor.
- Matens betydelse är ändå en så pass grundläggande fråga att vi borde prata om det på ett tidsspann av tiotals år.
Enligt Kola är maten en megatrend, även om den inte alltid verkar vara det. Utan mat har vi ingen hälsa, välmående eller stabilitet i samhället.
- Mitt budskap till odlaren är följande: fortsätt odla. Vi behöver förmågan att kunna förnya oss och lära oss. Man behöver inte en doktorsgrad, men nog en vilja att lära sig.
”Konsumenternas beteende styr hela kedjan”
Kola betonar att matkedjan i första hand utvecklas på efterfrågans villkor, inte utbudets.
- Inom lantbruket har man haft för vana att tänka i banor vad gäller produktion, men i verkligheten styr konsumenternas val hela kedjan från åker till förädling.
Under de senaste åren har priskänsligheten ökat. Den syns framför allt i de ekologiska produkterna.
- Ekologiska produkter intresserar om priset är nära de vanliga. Men när skillnaden ökar, är det pengarna som talar. Det är viktigt att vara ansvarsfull, men vardagsrealiteterna kommer ändå snabbt emot.
Enligt Kola finns det en ständig spänning mellan ansvarighet och ekonomisk verklighet. Även inom politiken behövs realism vid sidan om retoriken.
”Försörjningsberedskapen är en del av ansvarigheten”
Den geopolitiska osäkerheten har återinfört försörjningsberedskapen till kärnan av diskussionen.
- Det som ännu nyligen kändes föråldrat ter sig nu helt motiverat. Självförsörjning med livsmedel är inte motsatsen till hållbarhet, utan en del av den. En lämplig självförsörjning gällande produktionen och en tillräcklig självförsörjning över lag bildar en hållbar samhällelig bärkraft.
Samtidigt finns det spänningar mellan effektiviteten, konkurrenskraften och hållbarheten. Stora produktionsenheter kan vara ekonomiskt vettiga, men kedjans övergripande hållbarhet kräver även mångfald och diversifiering av risker.
- Allt kan inte centraliseras. Riskhantering är en del av livsmedelstryggheten.
”Utan forskning inga lösningar”
Som en person med universitetsbakgrund återgår Kola gång på gång till forskningens betydelse.
- Megatrender är långsamma. Därför är forskningen en försäkring på längre sikt. Utan en solid kunskapsbas och en bättre förmåga att förutse och förnya sig kan vi inte framgångsrikt kombinera klimatmålsättningar, konkurrenskraft och odlarnas utkomst.
Nya lösningar, så som laboratorieframkallade proteiner, utvecklas oundvikligen men långsamt.
– De löser inte det kommande årtiondets livsmedelstrygghet. Därför är utvecklingen av det traditionella jordbruket fortfarande centralt.
”Få kan i framtiden göra exakt samma som nu”
Kola sammanfattar sitt råd till odlarna i en tanke – förmågan att förnya sig.
- Utbildning, uppföljning av information och en öppenhet för förändring är avgörande oberoende av gårdens storlek. Få kan fortsätta på samma sätt som förut.
En sak är ändå säker enligt honom.
- Det finns alltid efterfrågan på mat. Frågan är vem som kan svara på den på ett hållbart och lönsamt sätt
