I Finland finns en lång yrkestradition av att flytta byggnader från ett ställe till ett annat, anpassa dem till nya bruksändamål och reparera dem delvis utan att hela byggnaden går förlorad.
Flytt av timmerbyggnader har erkänts som ett levande immateriellt kulturarv och har nu även tagits med i wikilistan över levande arv, som är kopplat till verkställandet av avtalet för Unescos immateriella kulturarv i Finland.
Då det gäller flytt av timmerbyggnader är det inte endast fråga om byggnadsteknik, utan om århundraden gammalt tankesätt om att byggnader är långlivade, reparerbara och återanvändbara. En byggnad som monteras ned och upp stock för stock vittnar om en kultur där man uppskattar material, byggnader upprätthålls över flera generationer och den bebyggda miljön ses som en resurs i stället för en engångsvara.
Detta tankesätt skiljer sig avsevärt från den nuvarande rivningskulturen.
Flytt av timmerbyggnader är ett konkret exempel på hållbart byggande. När en gammal byggnad bevaras och tas i bruk på nytt sparar man naturresurser och undviker den miljöbelastning som nybyggande medför. Samtidigt bevaras den kulturhistoria och identitet som är kopplad till byggnaden,
Men inte heller immateriellt kulturarv bevaras utan sakkunniga. Nedmontering, numrering, reparation och återmontering av timmerbyggnader kräver specialyrkeskunskap. Utöver teknik är det fråga om kännedom av material och en förståelse för traditionella arbetsmetoder och byggnader.
Erkännandet av timringstraditionen som en del av det immateriella kulturarvet är en betydande sak. Det påminner oss om att kulturarvet inte endast innebär färdiga byggnader, utan även de kunskaper som behövs för att den bebyggda miljön kan bevaras.
