Sanering av Deckerska villan – Slutresultatet är snubblande nära det perfekta

Deckerska villan, som lät byggas av kommerserådet Henrik Borgström till sin dotter Adèle, blev klar år 1877. De ursprungliga ritningarna gjordes av Borgströms svärson, arkitekt Theodor Decker. Nu är villan, som beskyddats i sin helhet inklusive inredningen, restaurerad under uppsyn av Helsingfors stadsmuseum. Interiören stod färdig hösten 2025, medan fasadsaneringen ännu fortgår fram till 2027.

Rumsindelningen har återställts till det ursprungliga, och dörr- och fönsteröppningar som framkommit under arbetet har återtagits i bruk. Gamla material har bevarats så mycket som möjligt. Som exempel har dubbelfönster och olika beslag från olika epoker accepterats som en del av det gamla husets olika skikt, och man har inte heller rätat till de inre ytornas gamla snedheter i onödan.

Under det nya spännpappet har man strävat till att lämna ett gediget lager av gamla skikt, men de nyare plasttapeterna och plastmålfärgerna har tagits bort så att de inte äventyrar konstruktionernas torkförmåga. De inre ytor som bevarats i sitt ursprungliga skick har konserverats, och gamla ytbehandlingar så som ådringar, schablonmålningar och tapeter har gjorts på nytt enligt gamla modeller.

Den naturliga ventilationen och de ursprungliga eldstäderna har bevarats, men för övrigt har hustekniken förnyats helt. Miljövänligheten har förbättrats genom att byta värmekällan till jordvärme. De eldstäder som rivits kring centralvärmepipan har ersatts med murade kakelugnar. Konstruktionerna har sanerats med material som andas, likt de ursprungliga, med hälsa, feltålighet och lång livslängd som målsättning.

”När man renoverar ett hem åt sin familj – framför allt ett kulturhistoriskt skyddat hus som har stor betydelse även för ens egen släkts historia – kan projektet tidvis kännas övermäktigt.  Speciellt för att jag inte hade tidigare erfarenhet av gamla hus eller renovering var det viktigt att samla ett team av toppsakkunniga till projektet. I efterhand kan man konstatera att lösningen lönade sig: slutresultatet är snubblande nära det perfekta”, konstaterar Nanette Borgström.

Föregående inlägg
Timringskonsten är levande kulturarv
Nästa inlägg
En traditionell ny byggnad – restes i byamiljön