Den nationella revideringen av EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD) väcker diskussion även ur ett byggarvsperspektiv.
Jordägarnas förbund påminner i sitt utlåtande om att energiprestandamålsättningar inte kan granskas åtskilt från byggnadernas långa livscykel, kulturvärden och ägarnas möjligheter att i praktiken upprätthålla ett historiskt byggnadsbestånd.
Ett gammalt byggnadsbestånd är redan en befintlig miljöresurs. Det kol som bundits till byggnaderna har uppstått redan för årtionden eller till och med århundraden sedan, och byggnadernas långa livslängd är ofta ett bättre alternativ för miljön än rivning och nybygge. Därför borde man vid sidan om energieffektiviteten även betona en förlängning av byggnadernas livslängd, möjligheten att reparera dem samt användningen av hållbara material.
En stor del av det finländska, kulturhistoriskt värdefulla byggnadsbeståndet är inte officiellt skyddat. Trots det utgör till exempel traditionella lantgårdsmiljöer, lokalt värdefulla byggnader och inventerade objekt en viktig del av vår nationella kulturomgivning.
Speciellt oroväckande är det att många av de nuvarande energieffektivitetslösningarna inte lämpar sig som sådana i gamla byggnader. Fel genomförda reparationer kan orsaka fuktskador, försvaga konstruktionernas funktion och förkorta byggnadens livslängd. Samtidigt kan byggnadens historiska och estetiska värden gå förlorade. Därför bör man i direktivet säkerställa att energieffektivitetsåtgärder inte krävs i fall där de äventyrar byggnadens tekniska funktion eller kulturhistoriska värden.
Jordägarnas förbund betonar också ägarnas rimliga ställning. I Finland bevaras en stor del av byggarvet tack vare privata ägares långsiktiga arbete. Energieffektivitetskraven bör vara tekniskt och ekonomiskt genomförbara, övergångsperioderna bör vara tillräckliga och stödsystemen sådana att även traditionsbyggnader tas i beaktan.
Dessutom föreslår förbundet att det byggnadsbestånd som uppstått innan återuppbyggnadsperioden helt lämnas utanför dessa krav. På så sätt kunde man bättre trygga bevarandet av byggarvet även för kommande generationer.
Byggnadernas hållbarhet borde inte endast utvärderas på basen av deras energiförbrukning. En långlivad, reparerbar byggnad som bevaras från generation till generation kan i sin helhet vara en mycket mer hållbar lösning än ett kortlivat men tekniskt sett energieffektivt nybygge. Energieffektivitetsmålsättningarna och bevarandet av byggarvet kan kombineras, men det kräver en flexibel lagstiftning och prövning från fall till fall.