Maanomistajain Liitto – Jordägarnas Förbund r.f. tackar för möjligheten att ge utlåtande till
rättsministeriet om regeringens proposition till riksdagen angående revidering av lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter, samt lagar som hänför sig till denna. Förbundet vill högaktningsfullt ge följande utlåtande:
Egendomsskyddet har inskränkts under de senaste årtiondena både genom lagstiftning och rätts- och förvaltningsförfarandets riktlinjer. Egendomsskyddet bör förbättras för att säkerställa grundläggande rättigheter och en stark rättsstat.
Av enskilda befolkningsgrupper drabbas jordägarna hårdast av den gröna övergången: Elektriciteten som produceras av vind- och solkraftverksföretagen skall transporteras ut till konsumenter och industri genom jordägarnas områden. Trycket att skydda privata landområden ökar ständigt.
Vind- och solkraftverkens överföringslinjer, utvidgning av stamnätet samt inlösningsförfarandet orsakar stor förargelse bland såväl jordägare som kommunala beslutsfattare. Gällande investeringar i förnybar energi är det viktigt att jordägarna känner sig som jämlika förhandlingsparter och att man förhåller sig respektfullt till deras i grundlag stadgade rättigheter. Förnyande av lagen om inlösen underlättar framskridandet och godkännandet av den gröna övergången ur jordägarnas synvinkel.
För en rättvis och legitim grön övergång är det synnerligen viktigt att överlåtande av besittningsrätten för de skyddsområden och den egendom som krävs för elöverföringen, sker med beaktande av paragraf 15 i grundlagen.
Enligt Jordägarnas förbund åtgärdar förslaget som är föremål för utlåtandet en del av problemen kopplade till tvångsinlösningarna. Förbundet understryker dock att ett fungerande system som respekterar europeiska grundläggande rättigheter, skulle även kräva förnyande av förfarandet som lagen förordar samt de lagar som rör förutsättningar för inlösen.
I lagen borde till exempel stipuleras krav om nyttjande av befintlig infrastruktur: nya kraftledningar borde i första hand byggas så att man nyttjar befintliga stolpar och inte bidrar till ytterligare minskad biodiversitet genom att röja nya ledningsgator.
Vi önskar att regeringen vidtar målinriktade åtgärder för att få inlösningsförfarandet att motsvara nutida krav.
En revidering av lagen om inlösen bör iståndsättas med de nedan föreslagna förändringarna och förtydligandena så snart som möjligt.
1. I regeringens förslag och i lagens motiveringar bör konstateras explicit att ersättning för inlösen kan förbättra den ekonomiska ställningen för ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses. Ägare och innehavare skall ha rätt att dra nytta av att sökande av inlösen använder den inlösta egendomen för förverkligande av egen affärsverksamhet.
2. Slopning av regleringen kring värdenedsättning är oerhört viktigt för förbättrande av jordägarnas egendomsskydd.
3. Det skall vara tillåtet att avtala om kraftledningar parterna sinsemellan. Avtalet kan även grunda sig på uthyrning.
4. Vad gäller vind- och solkraftverkens överföringslinjer, bör det skrivas som exempel i lagen om inlösen att marknadsvärdet på området som är föremål för inlösen har utretts med de
marknadsbaserade hyresavtal inom projektet som ligger till grund för inlösningen.
5. Vid avgörande av marknadsvärdet bör tas i beaktande de situationer där inlösen påverkar värdet på de omkringliggande områdena. En möjlig värdesänkning som orsakas till exempel på områden i närheten av området för skyddsinlösen, skall ersättas på samma sätt som det inlösta området.
6. Ordet ”ekonomiska” bör tas bort från lagens 29 paragraf och möjliggöra en helhetsbedömning av förlusterna.
7. I lagen bör nämnas att den som är föremål för inlösen skall kunna välja metod för fastställande av marknadsvärdet.
8. En nivåförhöjning på 25 procent bör gälla även avtalsbaserade avverkningar.
9. I propositionen bör klargöras vad som avses med företags- och bolagsformer inom jord- och
skogsbruket.
10. Om användningsändamålet som ligger till grund för tvångsinlösningen upphör, bör området
återbördas till områdets nuvarande ägare. En dylik situation kan uppstå exempelvis ifall vindparken avslutar sin verksamhet och efterlämnar outnyttjade överföringslinjer, eller om man avlägsnar ett kraftverk från en fors. Denna restitution bör tillämpas även före lagändringarna gällande tvångsinlöst egendom.
11. Om sökande av inlösen använder området till annan verksamhet än den som anmälts i inlösningsanmälan (till exempel om ett område inlöst för rekreation används för bostadsbyggande), är den ursprungliga ägaren berättigad till tilläggsersättning.
12. Ägande av vattenområden är likaledes en lagstadgad grundrättighet. De inlösningar och principer för ersättning vid ibruktaganden som hänför sig till dem, bör uppdateras vad gäller såväl kablar, vattenledningar och avlopp som byggande eller fördjupande av fartygsleder.
Dessutom
13. Skatteverkets anvisning för TVL paragraf 49 bör förtydligas så att antagandet för anskaffningsutgifter utökas till också de frivilliga virkesaärer som görs enbart med anledning av inlösningsprojektet.
14. I elmarknadslagen bör skrivas ett krav om att nätoperatören skall betala en 5 procents andel till jordägarna från de avgifter som nätinnehavaren uppbär från sina kunder för elöverföring och eldistribution. Ifall affärsverksamheten inte grundar sig på elmarknadslagen och den elöverföring, eldistribution och de avgifter som skall uppbäras i enlighet med lagen, skall man räkna ut en avgift för ledningsområdet utgående från nätoperatörens faktiska helhetsomsättning.
15. I lagen om områdesanvändning och i lagen om samhällsutveckling granskas förutsättningarna för inlösen med målet att stärka egendomsskyddet. Tvångsinlösning skall vara möjligt endast i de fall där ett ägarbyte är absolut nödvändigt för att säkerställa förverkligande av projektet. Ifall nuvarande ägare är villig och förmögen att själv eller tillsammans med kommunen och andra kumpaner förverkliga nämnda projekt, skall inlösningstillstånd inte beviljas.
Dessutom bör utbetalning av de ersättningar som hänför sig till användningsbegränsningar enligt planläggningen, bedömas så att egendomsskyddet förbättras. I planläggningen skapas nuförtiden väldigt många och väldigt oklara användningsbegränsningar, vars rättsverkningar, förbindanden och ersättningar är oklara. Gällande effektiviserings- och sparåtgärder är tydliga regler avgörande. Det är lagstiftarens skyldighet att säkerställa förverkligandet av egendomsskyddet.