Vår ordförande Sebastian Sohlberg intervjuades till nyhetsbrevet Must Read om inlösningslagen och den kommunala beslutsfattarens viktiga roll.
Den flera årtionde gamla inlösningslagen ska äntligen uppdateras. Regeringen föreslår bland annat att
- man vid tvångsinlösning av mark betalar en ersättning som motsvarar gängse marknadsvärde i stället för det nuvarande verkliga värdet;
- ett inlösentillägg på 25 procent tillkommer ersättningen.
Sohlberg: ”Lagförnyelsen är ett viktigt steg mot att förbättra äganderätten.”
Det är bra att den nästan 50 år gamla lagen uppdateras för att bättre motsvara nuläget, säger ordförande Sebastian Sohlberg vid Jordägarnas Förbund.
En föråldrad lag. Tvångsinlösning av mark har i tiderna varit ett nödvändigt tillvägagångssätt för samhällets utveckling.
”På så sätt fick vi lampor även i de sista torpen. Markägarna har varit positivt inställda till det här.”
- ”Men inlösningslagen har redan länge varit föråldrad.
- Nuförtiden används inlösenförfarandet av vinstdrivande energi- och telekommunikationsbolag.
- Det är bra att den nästan 50 år gamla lagen uppdateras för att bättre motsvara nuläget”
Inlösenförfaranden har ofta upplevts stå i strid med till och med grundlagen.
- Egendomsskyddet är nedtecknat under paragraf 15:”Vars och ens egendom är tryggad.”
Kommunerna i en avgörande roll. Kommunerna har monopol gällande detaljplanering, och därför spelar de kommunala beslutsfattarna en avgörande roll vad gäller markanvändning.
”Det är viktigt för kommunerna att förstå att
- markägaren är en partner som i princip inte motsätter sig byggande av nytt;
- markägaren ofta har sina rötter på orten och vill utveckla området tillsammans, inte under tvång.”
Ett önskemål riktat till kommunerna. Även om regeringens förslag innehåller mycket gott, finns det ännu rum till förbättring i lagen:
- Lagförslaget ändrar inte på inlösenförfarandets tillvägagångssätt. Det krävs fortfarande inga uppriktiga förhandlingar, vare sig inlösaren är staten, kommunen eller ett energibolag.
- Kommunerna behöver fortfarande inte använda den inlösta marken till det syfte som de uppgett som inlösningsorsak. Ett område som t.ex. lösts in för rekreationsområde kan planläggas för byggnader.
”Även om områdets brukssyfte ändras, betalas ingen efterhandsersättning åt den ursprungliga ägaren. Detta är inte rättvist mot markägarna. Av kommunerna efterlyser vi uppriktiga förhandlingar, samarbete och inlösen mot verkligt behov.”
