22.10.25
Bevarande av frivilligheten
För Jordägarnas förbund är det viktigt att METSO-programmet fortsätter eftersom det erbjuder ett fungerande och etablerat ramverk för att säkra den biologiska mångfalden. Principen om frivillighet samt ett kontinuerligt ersättningssystem för naturskydd samt miljöbidrag är ytterst positiva faktorer för att få jordägare att förbinda sig till arbetet och bildar den operativa grunden för programmet. Stöden som riktar sig till naturvårdande skötsel är relativt småskaliga åtgärder, men de gör urvalet av metoder mångsidigare. Att urvalskriterierna för platserna och åtgärdslistan förblir oförändrad stöder programmets kontinuitet och ökar dess kredibilitet bland jordägarna. METSO-programmet är för tillfället den bästa ersättningsmodellen baserad på naturvärden, vilket också gör den till ett betydande redskap ur ett kommunikationsperspektiv för att öka kunskap och intresse för naturvärdemarknader. Programmets största problem är den otillräckliga finansieringen i förhållande till de fastställda målen och utbudet på platser.
Programmets uppbyggnad
Den tudelade strukturen, där den första delen (2026–2030) fortsätter med den nuvarande METSO-modellen och den andra delen (2031–2040) har sin tyngdpunkt i restaurering, är logisk men kräver tydligare konkretion vad gäller genomförandet. Den enhetliga linjen mellan HELMI- och METSO-programmen verkar motiverad. Det är också i linje med programmens målsättning att myrarna behålls inom METSO vad gäller finansiering, även om ersättningsbeloppen för myrar förblir relativt nominella. Den ringa ersättning för glest trädbevuxna områden uppmuntrar inte jordägare att erbjuda dem till programmet. Dessutom är det välkommet att det beviljas stöd för naturvård och värdefulla habitat, och att dessa stödåtgärder är omfattande.
Problem med finansieringen
Målen för skyddsarbetet för åren 2026–2030 är ambitiösa. Kostnaderna för skyddets del har uppskattats förbli på 7 500 euro per hektar. Kostnaderna för områden som uppfyller kriterierna för skog i naturtillstånd och gammelskog uppskattas däremot till 5 000 euro per hektar. När man jämför med tidigare realiseringskostnader, som under senaste åren varit kring 8 500 euro, är det ofrånkomligt att vi inte uppnår den önskade skyddsmängden. De fastställda skyddsmålen är ambitiösa, men den nuvarande budgeten kommer sannolikt inte att räcka till för att nå dem. Framför allt de ökade rotpriserna kan ytterligare höja skyddskostnaderna, vilket betonar behovet för tilläggsfinansiering.
Utvidgningen av METSO-programmet till norra Finland är välkommen och detta understöds, men den får inte äventyra förverkligandet av skogsskyddet i södra Finland. De realiseringskostnader som framför allt riktar sig till gamla, orörda skogar i norra Finland kommer sannolikt att vara högre än uppskattat, vilket ytterligare gör det svårare att uppnå målet. Dessutom finns det ett stort utbud av platser på dessa områden, så en större finansiering än den nuvarande vore nödvändig. Skogsägaren bör alltid få en rättvis ersättning för skyddsarbetet, så att programmet fungerar.
Utvärdering av de administrativa reformernas verkningar
Verkningarna av NTM-centralernas reform på förverkligandet av programmet har inte utvärderats tillräckligt. Erfarenheterna från tidigare systemförändringar, som ex. Kemera-Metka-övergången, visar att liknande förändringar kan skapa fördröjningar. I propositionen har man dock konstaterat att målsättningarna är riktgivande och specificeras årligen. Ändå vore det till allas fördel att man redan i början är realistisk då man skissar upp helhetsbilden och ställer målen. Vi understöder dessa målsättningar, men vi tror att det krävs tilläggsfinansiering för att nå dem.
Kommunikationens roll och naturinformation
Vi understöder tillägget av naturinformation till MinSkog.fi-tjänsten. I samband med detta skulle ett kontrollerat släpp av sensitiv artinformation märkbart främja identifiering av skyddsområden samt jordägarens aktiva deltagande. Jordägare kan inte beakta sensitiva arter i sin verksamhet om de inte känner till dessa platsers förekomst.
Det är också viktigt att öka kommunikationen till skogsägarna med tanke på fortsatt verksamhet, då man därmed ökar vetskapen om olika möjligheter samt ökar intresset för nya former av skogsanvändning. Som det på flera ställen nämns i propositionen, siktar åtgärderna på att framgångsrikt verkställa förordningen om restaurering av natur, och för det behövs flera lämpliga ställen också i framtiden. Med tanke på detta är det mera kostnadseffektivt om även de ställen som inte beviljas stöd registreras för framtida behov.
Även om METSO-programmet är ett etablerat och fungerande redskap för att trygga naturens mångfald är den ändå inte tillräcklig för att skydda alla de önskade habitaten. Den nuvarande finansieringen motsvarar inte utbudet av ställen, och skogsägarna erbjuder redan nu mera kvalitativa skyddsområden än vad budgeten räcker till. Detta väcker frågan om huruvida värdefulla platser förblir utan skydd och om kostnaderna för deras restaurering då flyttas på enskilda jordägare. Å andra sidan fungerar denna situation som en stark indikator på att jordägarna vill delta i skyddsarbetet, vilket betonar behovet av att utvidga programmet och stärka finansieringen.
De regleringsåtgärder som EU planerat, så som förordningen om restaurering av natur och biodiversitetsstrategin, kan i framtiden komma att utmana METSO-programmets verksamhetsmodell som grundar sig på frivillighet. På grund av detta är det motiverat att redan nu skrida till verket för att vi på ett effektivt sätt ska kunna utnyttja det befintliga platsutbudet och jordägarnas intresse för att vårda värdefulla habitat. Att utveckla naturvärdemarknaden skulle i det här sambandet vara ett strategiskt viktigt steg som både stöder EU:s och statens målsättningar samt de enskilda skogsägarnas möjligheter att delta i tryggandet av den biologiska mångfalden på ett hållbart och uppmuntrande sätt.
Allt som allt skapar propositionen en stark grund för METSO-programmets fortsatta effektivitet och utveckling.

